Gårdens Historia


Välkomna till Apelviksgården



Gården består av fyra sammanbyggda längor varav två längor från början innehöll 13 bostadsrum. Byggnaden har timrade väggar i skiftesverk, vilka till större delen blivit klädda med bräder och ribbor. Gårdens ålder uppskattas till slutet av 1700-talet/början 1800- talet med tanke på skiftesverket i ena längan, de spröjsade fönsterna, handsmidda spiken och trädymlingarna. Bostadsdelen har under åren reparerats grundligt med nya golv, fönsterposter, söderväggar som till stor del var murkna. Taken har lagats (senast -89/-92) och ytterväggar ommålats med rödfärg (detta dokumenterat 1928).


Det första som finns registrerat i Tingsrättens arkiv är ifrån 16 oktober 1832. Då köptes fastigheten av Inger Britta Persdotter. Hon testamenterade gården till Anders Börjesson 12 juni 1852.


Anders Börjsesson sökte inte lagfart på gården förren 1895 och samtidigt sökte även nästa ägare änkan Beata Andersson lagfart. Köpebrevet på gården skrevs 13 februari 1892 och 1 juli 1895 blev båda lagfarterna klara.


Nästa ägare var Karl Johan Andersson och hans hustru Anna Lovisa Andersdotter. Köpebrevet skrevs 30 november 1903 och de fick lagfart 23 december 1903.


Enligt uppgift lär Varbergskonstnärer med bl.a. Karl Nordström under 1890-talet sammankopplas med gårdens historia. Det berättas också att Carl Larsson under en period hyrde en stuga ut mot Subbe Fyr.


Under åren 1902-04 hyrdes gården av läkaren Johan Severin Almer, se nedan för mer historia kring detta.


Gården hörde till Träslövs socken fram till 1921 och därefter till Varbergs stad.


1902 startade stadsläkaren i Varberg Johan Severin Almer sin verksamhet med behandling av sex tuberkolossjuka barn (1 från Uppland, 3 från Västergötland, 2 från Halland). Tillsammans med en sköterska inkvarterades de på gården. Under åtta veckor erbjöds kostnadsfri kustvård, vilket i huvudsak innebar behandling med sol, bad, friluftsliv och näringsrik kost. Maten kördes till gården ifrån Dr Almers eget kök i staden på en kärra dragen av åsnor som hämtats från Egypten. Försöket blev lyckat och följande sommar kom 10 patienter.


1904 flyttades verksamheten till en träpaviljong för 20 patieneter. Samma år bildades "Föreningen för kustvård åt skofulösa barn". 1905 övertog föreningen anstalten.


Gården som tidigare varit utarrenderad brukades från och med 1919 i egen regi. Nödvändiga inventarier och kreatur inköptes. Alla transporter kunde nu utföras av egna dragare och egen personal. Gården blev personalbostad och uthusen till svin- och hönshus - man blev självförsörjande med jordbruksprodukter. I mitten av 20-talet hade sanatoriet närmare 600 patienter och köksavfallet räkte till att göda ett 40-tal svin på gården. En egen slaktarbod och ett särskilt svinhus byggdes men lades ner sommaren 1939 på grund av besvärande lukt och mängden flugor som samlades. Byggnaden användes istället till personalens cyklar. Även hönsgård fanns här. Blommor till sjuksalarna hämtades från gårdens trädgård.


Barnen till Karl Johan Andersson och hans hustru Anna Lovisa Andersdotter ärvde fastigheten och 12 mars 1941 sökte dottern Annie Andersson lagfart. Sedan början av 1960-talet har gården varit övergiven men har kunnat användas som lagerlokal åt muséet och som lokal för konstskola. Annie Andersson ägde sedan gården fram till 30 maj 1973 då den köptes av Varbergs kommun. Gården var då i mycket dåligt skick och de samlingar som Museet magasinerade där var påväg att förstöras. 


I en artikel ifrån 1979 tyckte dåvarande länsmuseichef Bengt-Arne Persson att det borde vara en dröm för camparna på Apelvikens camping, som ligger strax bredvid, att kunna gå till gården. Inget gjorde dock och gården nyttjades bara sporadiskt av Landstinget.


1986 drev Olle Johansson den första serveringen i liten skala och 1987 hade familjen Trollius, som då arrenderade Apelvikens camping, kondis på gården.


1989 sålde kommunen gården och den köptes av Jan-Inge Vendelstrand och en försiktig upprustning påbörjades för att visa hur en Hallandsgård kunde se ut.


Mellan 1990 till 2000 fanns det inrymt i den gemytliga miljön en butik fylld med genuint svenskt hantverk från egen och andras tillverkning. På sommarhalvåret hyrde flera hantverkare och konstnärer in sig på gården och visade upp sina produkter under en vecka. Vi kallade detta för "Hantverkare i arbete". 


2020 så har Jan-Inge haft café, hantverksbutik och B&B på gården och tusentals besökare har fått ta del av denna unika miljö och historia som finns här i sommarstaden Varberg.



Jan-Inge i den gamla hantverksbutiken som numera är ett rum som man kan hyra via gårdens B&B

Copyright © Alla rättigheter förbehållna

HÄR FINNS VI

Apelviksgården

Richards Bergs Väg 1

432 53

Varberg

Sverige

FÖLJ OSS